För hundra år sen: Hungerdemonstrationerna i Västervik: 16 april 1917 -del 3

På måndagen 16 april tog sig det spontana missnöjet organiserade former. En budkavle skickades runt på stadens industrier och kl 12 stoppade alla fabriker och från alla håll marscherade arbetare in till staden. En grupp arbetare begav sig till Holländska kvarn, där staden malde sin säd. De gjorde inspektion och såg att lagerhållningen var usel. De upptäckte att mjölet var förorenat och fuktskadat. Arbetarna hade utsett egna ordningsvakter och informerade polisen om det. På eftermiddagen samlades 2000 arbetare på torget, och den syndikalistiske strejkledaren Frans Josef Gustafsson klev upp på en låda och höll tal. ”Han skildrade huru illa det vore ställt för de fattigare folkklasserna, sedan de lyckligare lottade haft tillfälle att förse sig bättre… Men nu vore emellertid handlingens stund kommen…” (Västerviks-Posten) Efter torgmötet var stämningen uppjagad och några gick till omedelbar handling. Reuterdahls butik länsades på bröd. Mejeriföreningen tvingades sänka mjölkpriset med 5 öre och en vedhandlare sänkte vedpriset. På kvällen samlades man till möte på Augustenburg (Vid nuvarande Corner) Lokalen var packad med folk, alla fick inte plats. Man tillsatte en kommitté – den både lokalt och nationellt betydelsefulla ”Arbetarekommittén av den 16 april 1917”. Frans Josef Gustavsson, ”Röde Frans” som arbetade på Slip, blev vald till ordförande. Kraven som enhälligt antogs på mötet sammanfattades i den s.k Västerviks-resolutionen.

Västerviksresolutionen 1917

-Av kommunala myndigheter krävdes bl.a att mark gratis skulle upplåtas för potatisodling, att soppkök skulle inrättas, torghandeln släppas fri och att indrivningen av skatt skulle upphöra vid låg inkomst.

-Av statliga myndigheter krävdes bl.a stopp för livsmedelsexporten och rusdrycksförbud.

-Av arbetsgivarna krävdes 8 timmars arbetsdag och att lönerna skulle höjas till samma nivå som före krigsutbrottet.

Resultaten lät inte vänta på sig. Brödbyrån delade omedelbart ut 2000 extra påbrödskort. Föreståndaren för Holländska kvarn lovade sköta hanteringen bättre. Staden tilldelade arbetarna jord för potatisodling. Livsmedelsnämnden köpte in potatis till nödlidande, och en hel del handlare sänkte priserna. Vissa löneförhöjningar genomfördes och dyrtidstilläggen höjdes.

Händelserna i Västervik inspirerade till liknande demonstrationer på ett hundratal orter runt om i landet. Först ut med hunger-demonstration var ett par hundra kvinnor i Söderhamns skärgård den 11 april. ”Men det var arbetarna i Västervik som blev stilbildande. De var oerhört framgångsrika och organiserade demonstrationerna på ett nytt sätt. Istället för att bara sjunga och protestera gick de upp till livsmedelsnämnden och stadsfullmäktige och krävde att dessa skulle skaffa fram livsmedel” sa Carl Göran Andrae, professor i historia i artikeln ”Hungersnöden väckte protester” av Åsa Bolmstedt i tidningen Populär Historia. Det övriga socialistiska Sverige såg arbetarna i Västervik som ett föredöme och aktionerna hyllades i en rad av arbetarrörelsens tidningar. Den 21 april samlades 10 000 arbetare till möte utanför riksdagshuset i Stockholm. Per Albin Hansson höll tal och tog upp de krav i Västerviksresolutionen som var förenliga med socialdemokratisk politik. Vid höstens riksdagsval 1917 föll högerregeringen och en liberal-socialdemokratisk regering tillträdde. Den 11 november 1918 slutade världskriget och det blev fred.

Tyvärr följdes freden av ”Spanska sjukan”, som var en dödlig influensa som spreds över världen med start 1918. Mellan 50 och 100 miljoner människor dog. I Sverige dog minst 37 573 personer. I Västervik dog 100 -150 personer av ”Spanskan”. De flesta av dem var mellan 20 och 30 år. En av de första som avled var ”Röde Frans”, Frans Josef Gustavsson, han gick bort den 19 sept 1918, endast 35 år gammal. På Västerviks Hospital dog 26-årige skötaren Axel Holst och 23-årige skötaren Gustav Stark och ett antal patienter. Först 1919 upphörde ransoneringarna av livsmedel. Hungerdemonstrationerna sägs ha varit en starkt bidragande orsak till att allmän och lika rösträtt för kvinnor och män infördes i Sverige den 24 maj 1919.

Källor och lästips för dig som vill läsa mera:

Så såg det ut – för 100 år sedan – artikel om hungerdemonstrationerna av Eva Johansson i Västerviks-Tidningen 16/4 2017.

Ingvar Flink: Hungerdemonstrationerna i Västervik 1917 Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap 1969

Hans Manneby: Revolutionen i Västervik 1917 Tjustbygden 1977

Dick Harrisson: Det revolutionära Västervik Svenska Dagbladet 11/10 2012

Hans Hjertqvist Hungerupproret 1917 Västerviks-Tidningen 16/4 2007

Ola Larsmo: En näve från en svensk revolution Dagens Nyheter 13/5 2002

Ola Larsmo: Himmel och jord må brinna, Bonniers 1993

Ahto Uisk: Himmel och jord må brinna Arbetaren 1993 nr 40

Åsa Bolmstedt: Hungersnöden väckte protester Populär Historia 14/3 2007

Eva Johansson: Röde Frans jobbade på Slip Västerviks-Tidningen 16/4 2015

Wikipedia: Hunger- och militärdemonstrationerna 1917