År 1917 var 1:a världskriget inne på sitt tredje år. Tyskland startade i februari det oinskränkta ubåtskriget och sänkte handelsfartyg. I Ryssland utbröt revolution i mars och tsarregimen störtades. Sverige hade förklarat sig neutralt i kriget, men hade en tyskvänlig högerregering. Livsmedel som behövdes för försörjningen i Sverige exporterades, framför allt till Tyskland. I januari 1917 infördes ransonering av mjöl och bröd, och alla förråd av mjöl brödsäd och hårt bröd lades under beslag. Arbetslösheten i Sverige var rekordhög, levnadsomkostnaderna hade stigit med nästan det dubbla från 1914 till 1917. Det rådde skriande nöd i Sverige.
I Västervik, liksom på andra håll i landet var bristen på mat mycket svår. De som var med 1917 berättade om svält och ett ständigt jagande efter mat. Tore var 10 år 1917 och berättade om hur den stora familjen svalt. ”Farsan som arbetade var tvungen att få mat. Sen fick vi barn, men vi hade inte tillräckligt med mat. Vi var jämt hungriga. Det blev inte mycket mat kvar till morsan. Hon blev så mager att hon kunde linda sina kjolar ett extra varv runt midjan, och hon blev så svag att hon fick hålla sig i väggarna när hon gick.Vi barn travade iväg ut på landet, ibland ända ut till Mommehål och Källsåker för att försöka skaffa mjölk. För att spara på skorna gick vi barfota. Ibland fick vi köpa, ibland fick vi inget. Då hände det att man satt i diket och grät medan hungern gnagde i magen. Vi syskon ställde oss också i olika livsmedelsköer. Vi fiskade också på stans vatten vid Enbacken och Lögarbergen. S:ta Gertruds kyrka var avkristnad eftersom man byggt en ny kyrka, och den gamla användes som magasin för säd som skulle exporteras. På detta tjänade gulaschbaronerna pengar medan vi svalt. Mjölet som vi fick oss tilldelat var fullt med råttskit och så dåligt att det knappast gick att baka av.”
”Nöden manade till handling” skrev Hans Manneby i sin artikel ”Revolutionen i Västervik 1917”. Den tändande gnistan var den ojämna fördelningen av ransoneringskort för mjöl sk påbrödskort. Lördagen den 14 april lade byggnadsarbetare och stenhuggare i Västervik ned sina arbeten och begav sig till de myndigheter som hade hand om stadens livsmedelsdistribution. Arbetarna uppvaktade kronofogde Lindeberg och krävde ökad brödtilldelning. De styrande insåg det allvarliga läget och lovade att snabbt försöka tillmötesgå kraven. Det var startskottet för hungerupproret i Västervik.
Fortsättning på berättelsen följer imorgon! Du kan också besöka Psykiatriska museet och se vår miniutställning som handlar om hunger-demonstrationerna i Västervik i april 1917. Öppet alla torsdagar kl 13-17. Stängt röda dagar. Tel 0490/86572.
