”Valborgsmässoafton, minns jag, firades med stor brasa nere vid ”Sextiometers-bryggan”. Musikkåren spelade och Farbror Skomakarn ledde sången och utbringade ett leve för våren. Allt var otroligt fint och högtidligt. Sen gällde det att vakna i tid till 1:a Maj-morgonen och trava med runt då musikkåren gick till alla avdelningarna och spelade ”sköna Maj”. Nu hade vintern försvunnit på riktigt och det var bara att vänta på badväder…
Vänskapen med många av patienterna hör också till de ljusa barndomsminnena. Att få sitta hos Farbror Karlsson, då han körde Grållan, eller hos ”Farbror med kroken” då han gjorde sina fina snusdosor (hans vänstra hand var borta och där satt en stålkrok istället), eller att leka med Natalia och höra henne berätta om sina äventyr på rymmen, det var högtidsstunder som man aldrig glömmer. Mest spännande var det nog ändå att få sitta i Örns stora hand och hissas högt, högt upp i luften och så fort ner igen. Oj, vad det kisade i magen! ”
Så skrev Gunnel Willman, född Gummesson i artikeln ”Att vara Sanktaunge på 20-talet” i boken ”Sankta Gertruds Sjukhus – ett samhälle i samhället” . Läs mera om Valborgsmässoafton på Wikipedia.
Bilden ovan visar Hospitalets musikkår som går Valborgsmässotåg på sjukhusområdet 1910-1920-talet.
Nedan ses sjukhusets musikkår på 1910-talet. Bakre raden från vä: Hugo Forsberg, Gottfrid Berggren, Nils Lundqvist, David Lövgren, Anton Trång, Karl Breiner. Sittande: Alfred Johansson, Axel Hallberg, sergeant Melin, musikledare, Anders Möller och Hjalmar Pettersson.