”Mentalsjukhuset Marieberg i Kristinehamn hotas av rivning. Sjukhusområdet är unikt för Sverige, det är bara här som alla de ursprungliga byggnaderna från 1887 finns kvar. De berättar en omistlig del av vår historia som inte får glömmas bort, menar Ingela Broström, som deltagit i ett seminarium om bevarandet av mentalvårdens byggnader.
…S:t Sigfrids sjukhus i Växjö är däremot det enda mentalsjukhus som byggnads-minnesförklarats. På flera andra håll har fråga om byggnadsminnesförklaring väckts, men inte kunnat genomföras. …Det är inte bristen på kulturhistoriskt värde som har avgjort. Snarare känns det som om just mentalsjukhusen är ett slags Svarte Petter som ingen vill bli sittande med på hand. Där de militära etablissemangen representerar ordning, disciplin och makt, representerar mentalsjukhusen snarare skam, utanförskap och kaos. Men det är en historia som också måste berättas.
En av talarna vid seminariet i Kristinehamn var Kalle Röösth från Riksförbundet för social och mental hälsa, som tillbringat många år av sitt liv som patient på Ulleråkers sjukhus. Och av alla röster är det hans som dröjer kvar:– Vi måste bevara mentalsjukhusen, så att vi inte glömmer hur det var!”
Text från artikeln ”Vems historia ska vi berätta?” i Byggnadskultur 4 / 2004 av Ingela Broström som är byggnadsantikvarie och ordförande i Svenska Byggnadsvårsdsföreningen.
